Ibland var det svårt att få igång elden. Det gällde att vara noga fylla med mycket tidningspapper, stickor och småved - och ibland duscha med grilltändvätska!
Det mesta av röken gick ut via ugnsöppningen men den lilla extra skorstenen över badkarsavloppet var viktigare än jag trodde. När jag bakar så brukar jag täcka skorstenen med en gammal ananas-konservburk för att minska värmeförlusten. En gång glömde jag att ta bort burken och jag fattade inte varför det brann så dåligt - Sen såg jag BURKEN!.
Första gången jag skulle baka, eldade jag för lite. Bröden blev vita p g a ugnstemperaturen sjönk för snabbt. Men de var klara! Deras innertemperatur var 98 grader. Den kosmetiska räddningen blev att ge bröden färg genom stoppa dem el-ugnen i köket och sedan sätta på grillen.
Givetvis blev det fel nästa gång också. Då eldade jag för länge. Ugnstemperaturen var nästan 400 grader. Jag fick vänta i nästan 1 timme innan ugnen svalnat.
Den sista glöden dras ut med bethacka och samlas i en gammal plåthink. För att undvika att träskaftet börja brinna så doppar jag hackan i en vattenhink.
Barndomskamraten i byn berättade att i hans föräldrarhem vid bergets fot, använde de en ugnsraka av trä, gjord av en 2 dm lång planka, med ett skafthål i mitten. Man tager vad man haver som Kajsa Warg sa.
Jag använder en blöt gammal t-shirt som virats runt bethackan för att dra ut det sista av glöden. Traditionellt brukar man dra ut glöden med en blöt ugnskvast av furu men kusinen i grannsocknen har kommit på att det fungerar nästa lika bra med ugnsraka och mjukt tyg. Han brukar använd en kasserad tröja eller jacka.
Sista jäsningen sker i knyten av mjölade handdukar lagda i plastbaljor. Jag har kommit fram till att degen kan vara rejält överjäst och ändå så blir inte bröden platta, om man använder jäskorgar. Orsaken är antagligen att proteinet i brödet koagulerar så snabbt i ugnsvärmen att bröden inte flyter ut.
Jag brukar att snitta brödämnena med ett rakblad. Det är mest för syns skull. Bröden blir vackrare att se på.
Första gången jag bakade la jag bröden direkt på ugnsbottnen. Till min besvikelse blev delar av undersidorna brända. Det berodde på att det hade samlats glöd i mellanrummen mellan stenarna och att stenarna inte är tillräckligt flata.
Jag suckade och tänkte att nu är det bara att åka in till huvudorten och köpa eldfast tegel och lägga ett nytt ugnsgolv. Jag såg inte fram emot att ta bort gruset som täcker badkaret.
När jag besviken berättade om mitt misslyckande för min moster sa hon: -Du kan väl använda vanliga ugnsplåtar! Sagt och gjort - in i ladugården och leta. JAPP! Längst in låg det en hög långpannor. Min far sparade på allt. Tur att de inte hamnat på tippen som hinken med krokiga rostiga spikar.
Det får plats med 3 plåtar på tvären i badkarsugnen. Jag använder helst långpannor. De är lättare föra in och dra ut med bethackan. Några vänner kom med deg på en vanlig plåt. Givetvis tänkt jag mig inte för. Plåten hamnade längst in i ugnen. Det blev inga vackra bröd eftersom de massakerades av bethackan när jag skulle dra ut plåten.
Ugnens största svaghet är att det blir tillräckligt varmt vid luckan. För att motverka värmeförlusten brukar jag lägga glöd i plåtlådor.
I början använde jag den utskurna delen från badkaret och en bit rostig plåt som lucka. Passformen var bra men luckan var ganska ohanterlig att stänga och öppna.
Som tur var, låg det en ugnsplåt från en gammal köksvedspis längst inne i ladugården med hyfsad passform!
Jag har bakat 8 gånger i badkarsugnen och badkarsemaljen håller fortfarande.
I sommar funderar jag barndomskamraten i byn att bygga en pizzaugn i hans trädgård. Vi ska bygga den av en gammal skottkärra som står och rostar bak ladugården. Det blir nog sommarens byggprojekt